Det har många gånger befriat mej från all världens ångest och skuldkänslor för att jag inte duger....skratta till mej själv och mina fåniga fasoner.jag är ju en människa som fått stå ut med mycket i tiderna,men med åren har jag lärt mej,att ta det lugnt och bry om dej själv också.Som nån sa till mej när jag var ung(bakom ryggen,förstås),jaa det blir nog ingenting av dendär flickan!

Men...jag fick barn,man,hus,olika jobb.Viktigaste är ändå att jag behöll min positiva läggning,empatin växte,förståelsen att allt har sin mening.
När jag äntligen,kunde sluta skämmas,när jag blev ärlig mot mej själv.Visst har jag mina svåra stunder,lägger mej under täcket och gråter,gömmer mej från världen.Ändå stiger jag upp därifrån,inte ensam heller alltid,har en bästa vän,och min familj.Och jaaaa,dom skrattar också till mina fasoner ibland,för jag är innerst inne en liten äventyrslysten,nyfiken,skapande och glad tös.

Du som har det svårt just nu,försök släppa loss...är det sen barndoms traumor,äktenskap,misshandel...det finns alltid hjälp.
Jag har hjälpt mej själv via diskussioner,läst en massa,lyssnat på musik,gått ut i naturen...ja världen är den bästa platsen,sa mitt 3,5 åriga barnbarn häromdagen.Så är det ju! Enkelt.
Igen för att låna min favorit föreläsares ord.Våga släppa loss! Allt behövs inte göras på samma sätt hela tiden,om du inte känner för det!Men nu är det läggdags och sätter fantasin och rulla för natten.
kram kerstin

Sitter och funderar på mamma/barn relationer.Skall strax läsa Lous funderingar i saken.

Min mamma som nu är en ängel,vi var inte så nära på många år,men fann kontakten igen.
Vi fick pratat,hon bad om förlåtelse och fick förstås,hon var ju min mamma.
Några nätter efter hennes död,kände jag hennes närvaro mycket starkt.Fick inte sömn och låg och vred mej i sängen.Plötsligt fick jag jättekallt,sen kände jag en varm rörning på min axel,blev varm och lugn,och somnade.
Jag är säker att det var hon,som kom och lugnade ner mej.Tro ni eller inte.

Hon hade en stark känsla av att änglar finns,det har hon haft ända sen hon var liten...hon hade två skyddsänglar.
Nu är hon min och mina närmaste ängel.Skönt.
Mamma sjöng alltid när jag var liten,jag började också sjunga.
ofta när jag ser mej i spegeln,ser jag miner som vi har lika.Som barn ville jag det inte! Nu är det så som det skall vara.Mina barn var viktiga för henne ,samt barnbarnsbarnet,vår allas lilla stjärnöga.Petrina skötte hon om,då jag bodde hemma och var ensamförsörjare,väldigt tacksam att hon öppnade famnen för oss då.Mamma var inte nån känslig människa,men i det fallet smalt hennes hjärta.
Jag har ännu svårt att se hennes telefonnummer,kan inte ta bort den.Men kom underfund,att vi hade ju kontakt via telefon mest,så det måste vara det.När pappa dog,tog jag genast bort numret,men vi bodde på samma gård,och jag kunde känna hans närvaro ute på gården,alla byggnader han byggt,åkrarna han skött osv
För min mamma,var jag alltid den förstfödde och som måste stödas mest,det som liten detalj,jag minns hennes glada o stolta blickar hon gav mej senaste tiderna.Av dem får jag ännu styrka.
Nu tänker jag som så,att där hon nu är har hon det bra,och hon blickar på oss då och då.
En ängla händelse till..min moster berättade att när hon körde hem en dag i dåligt väder,hade hon hört mamma säga..kör sakta nu och försiktigt,seija hade sett henne sitta bredvid med benen ihopkurade på sitsen och upprepat två gånger dessa ord,moster hade svarat åt tomma bänken,joo,joo Tuula,jag kör sakta....man vet ju aldrig..Våra kära dör,meen deras kärlek blir kvar.
kram kerstin

lördagen blev en stor dag för mej,äntligen fick jag gå och lyssna på denna fantastiska kvinna,vars bok jag läst,men se henne live,det var bäst!

Hon föreläste bra,hon höll diskussion med oss deltagare.den största tanken var ju att alla barn skall få tända sina stjärnögon.några teser som jag plockat från mitt dåliga minne....

Närvaro-alltså var nära barnen,ta dem i din beaktning

Acceptera-ingen skillnad på kön,hudfärg,vad du kan,du får vara dej själv!Ta barnet som det är.

Bry sej om-hon visade med händerna en omfamning,att på riktigt bry sej om,lyssna vad barnet har att säga,glöm dina egna "brådskor".

Medkänsla-instinkvis medkänsla,är att leva med på riktigt,med den andra,inga fördomar mot barnet eller föräldrarna,eller huvudtaget andra människor.

respekt-inte via rädsla,hur tolkar vi ordet respekt? det får inte vara kränkande och nertryckande,utan upplyftande.

Glädje-glädjen med att få jobba med barn,glädjen du får av barn,barnens dag skall vara fylld av glädje.

Hon ifrågasatte många saker som vi vuxna sätter färdigt fram åt barnen...varifrån lär sej barnen fördomar,rökning,dricka alkohol,svära osv.det är ju vi vuxna med vårt egna beteende som för sakerna fram,barnen har inga hämningar och fördomar från början.Tänk på det!

Hur många gånger stoppar vi inte barnets skaparglädje,med våra nekanden och likgiltiga beteende???Hur många stjärnögon har inte slocknat,när en vuxen har börjat "undervisa" istället än att fråga barnet,vad de menar och vill,påriktigt.

Är det du som inte har tid att stanna upp i din undervisning,om ni talar tex om hur en växt ser ut,och barnet vill mitt i det hela fråga fast att varifrån kommer barnen? Är det du som säger,-vi tar det en annan gång,här pratar vi faktiskt om att tomaten är röd!

Där har du missat igen en chans att få se tända stjärnögon.Vi är alltför inkränkta i våra regler och systemer,istället släpp loss och se vad barnen kan lära dej!

Som Lou sa så fint om utbildning,den riktiga utbilningen kommer från hjärtat,det du lärde dej igår i skolan är redan gammalt.

Och som hon berättade vad en pojke sagt åt henne,när han lärde henne använda dator,när hon inte riktigt kunde och hon kände sej dum och så...Axel 8 år sa-Man kan inte förrän man kan! Så enkelt,vet ni och logiskt...

Här var litet skymtar från föreläsningen men kära vänner köp hennes bok "tänd dina stjärnögon",lär dej mera om att vara en hjärtlig och närvarande pedagog.:)

kram kerstin

ps,fick en autograf av henne,det står-lek och glädje till kerstin,kram lou

dagen har varit fylld med tapet ner dragning...blääh,klister lukt i näsan och flygande damm...

Men har också varit terapeuttiskt,har haft tid att vara med mina tankar.Funderat på livet,vännen,ovänner och min mamma.

konstigt att nån vill ställa till det med strider nu,när mamma är så sjuk.Tänker helt ignorera det.Har inte tid för att börja fundera mer på det,hur jag beter mej eller inte.Vill få vara ifred med sorgen och tiden vi har kvar tillsammans.

Roligt med endel vänner...har ploppat tillbaka i mitt liv,vilket jag är tacksam för.Vi har gemensamma saker och tänker tydligen ganska lika på livet.Vår brejk,berodde nog på andras inblandas.Som tur är vi nära igen.

Förra året denhär tiden,var jag ensam och ganska nere,trodde att ingen bryr sej,men efteråt har jag hört att många hade tänkt på mej,men själv var jag kanske inte så mottaglig.Jag är ju som katten,vill slicka mina sår ensam.Men alltid orkar man bara inte.

Ju äldre jag blir,desto mer friare blir jag i mitt tänkande.Mer empatisk också faktiskt.Mer blir jag inte sårad om nån annan tänker och säger elakt om mej,jag ger faktiskt tillbaka(inte alltid).

Men människor som behandlar andra illa,och som tror att dom vet bäst,till dem kan jag säga raka ord.

Har försökt förstå såna människor också,de har kanske haft svår barndom,dom är kanske i övergångsåldern och så...Men sen kommer dendär tanken igen..fan heller! jag har inte haft lätt liv heller,och beter mej inte dåligt mot andra för det,människan borde ju lära sej och ta till vara allt gott,och sprida det i sin omgivning.

I alla sammanhang som du är med människor,skall du behandla dem med respekt.Försöka hjälpa dem som har det svårt.Vara en vän åt den ensamme.Där hjälper det inte att börja moralisera och "veta bättre",börja gnälla eller skrika.Bara vara där bredvid.

Allt för denna gång! kram kerstin

Har alltså spenderat en dag i Stockholm och blev imponerad över betjäningen i butiker ,restauranger och tunnelbanan.

Hyfsat språk,glatt leende,fast man skulle har ställt hur dumma frågor som helst...och det kan denhär dumma finländaren .Jag såg kvinnor med duk på huvudet bakom disken,sånt förekommer inte i Finland.

Det som var konstigt att man inte fick köpa cider i matbutiken,eller fick nog men 3 prosentigt.Måste gå till systembolaget för att få två cider..Samt att bytespengarna gavs inte i handen där,utan dom kom genom en maskin.

Man kände sej som en drottning på hotellet,du behöver nog inte anstränga dej att göra nåt själv om du inte vill alltså.

Fick en ny bekant via min väninna där,och herregud sån härlig människa! Vi talade som vi skulle alltid ha känt varann.Men hon var också öppen till sinnet,glad och pratsam.

Helt främmande folk kom fram till oss och började prata,de ville veta om vi är från Finland förstås,hörde vår dialekt

Vi är nog så mycket efter i såna saker här,men kanske Finland kommer sakta efter och blir litet öppnare och internationellare.

 

Det var det för denna gång! kram kerstin