Hon föreläste bra,hon höll diskussion med oss deltagare.den största tanken var ju att alla barn skall få tända sina stjärnögon.några teser som jag plockat från mitt dåliga minne....

Närvaro-alltså var nära barnen,ta dem i din beaktning

Acceptera-ingen skillnad på kön,hudfärg,vad du kan,du får vara dej själv!Ta barnet som det är.

Bry sej om-hon visade med händerna en omfamning,att på riktigt bry sej om,lyssna vad barnet har att säga,glöm dina egna "brådskor".

Medkänsla-instinkvis medkänsla,är att leva med på riktigt,med den andra,inga fördomar mot barnet eller föräldrarna,eller huvudtaget andra människor.

respekt-inte via rädsla,hur tolkar vi ordet respekt? det får inte vara kränkande och nertryckande,utan upplyftande.

Glädje-glädjen med att få jobba med barn,glädjen du får av barn,barnens dag skall vara fylld av glädje.

Hon ifrågasatte många saker som vi vuxna sätter färdigt fram åt barnen...varifrån lär sej barnen fördomar,rökning,dricka alkohol,svära osv.det är ju vi vuxna med vårt egna beteende som för sakerna fram,barnen har inga hämningar och fördomar från början.Tänk på det!

Hur många gånger stoppar vi inte barnets skaparglädje,med våra nekanden och likgiltiga beteende???Hur många stjärnögon har inte slocknat,när en vuxen har börjat "undervisa" istället än att fråga barnet,vad de menar och vill,påriktigt.

Är det du som inte har tid att stanna upp i din undervisning,om ni talar tex om hur en växt ser ut,och barnet vill mitt i det hela fråga fast att varifrån kommer barnen? Är det du som säger,-vi tar det en annan gång,här pratar vi faktiskt om att tomaten är röd!

Där har du missat igen en chans att få se tända stjärnögon.Vi är alltför inkränkta i våra regler och systemer,istället släpp loss och se vad barnen kan lära dej!

Som Lou sa så fint om utbildning,den riktiga utbilningen kommer från hjärtat,det du lärde dej igår i skolan är redan gammalt.

Och som hon berättade vad en pojke sagt åt henne,när han lärde henne använda dator,när hon inte riktigt kunde och hon kände sej dum och så...Axel 8 år sa-Man kan inte förrän man kan! Så enkelt,vet ni och logiskt...

Här var litet skymtar från föreläsningen men kära vänner köp hennes bok "tänd dina stjärnögon",lär dej mera om att vara en hjärtlig och närvarande pedagog.:)

kram kerstin

ps,fick en autograf av henne,det står-lek och glädje till kerstin,kram lou

Men har också varit terapeuttiskt,har haft tid att vara med mina tankar.Funderat på livet,vännen,ovänner och min mamma.

konstigt att nån vill ställa till det med strider nu,när mamma är så sjuk.Tänker helt ignorera det.Har inte tid för att börja fundera mer på det,hur jag beter mej eller inte.Vill få vara ifred med sorgen och tiden vi har kvar tillsammans.

Roligt med endel vänner...har ploppat tillbaka i mitt liv,vilket jag är tacksam för.Vi har gemensamma saker och tänker tydligen ganska lika på livet.Vår brejk,berodde nog på andras inblandas.Som tur är vi nära igen.

Förra året denhär tiden,var jag ensam och ganska nere,trodde att ingen bryr sej,men efteråt har jag hört att många hade tänkt på mej,men själv var jag kanske inte så mottaglig.Jag är ju som katten,vill slicka mina sår ensam.Men alltid orkar man bara inte.

Ju äldre jag blir,desto mer friare blir jag i mitt tänkande.Mer empatisk också faktiskt.Mer blir jag inte sårad om nån annan tänker och säger elakt om mej,jag ger faktiskt tillbaka(inte alltid).

Men människor som behandlar andra illa,och som tror att dom vet bäst,till dem kan jag säga raka ord.

Har försökt förstå såna människor också,de har kanske haft svår barndom,dom är kanske i övergångsåldern och så...Men sen kommer dendär tanken igen..fan heller! jag har inte haft lätt liv heller,och beter mej inte dåligt mot andra för det,människan borde ju lära sej och ta till vara allt gott,och sprida det i sin omgivning.

I alla sammanhang som du är med människor,skall du behandla dem med respekt.Försöka hjälpa dem som har det svårt.Vara en vän åt den ensamme.Där hjälper det inte att börja moralisera och "veta bättre",börja gnälla eller skrika.Bara vara där bredvid.

Allt för denna gång! kram kerstin

Hyfsat språk,glatt leende,fast man skulle har ställt hur dumma frågor som helst...och det kan denhär dumma finländaren .Jag såg kvinnor med duk på huvudet bakom disken,sånt förekommer inte i Finland.

Det som var konstigt att man inte fick köpa cider i matbutiken,eller fick nog men 3 prosentigt.Måste gå till systembolaget för att få två cider..Samt att bytespengarna gavs inte i handen där,utan dom kom genom en maskin.

Man kände sej som en drottning på hotellet,du behöver nog inte anstränga dej att göra nåt själv om du inte vill alltså.

Fick en ny bekant via min väninna där,och herregud sån härlig människa! Vi talade som vi skulle alltid ha känt varann.Men hon var också öppen till sinnet,glad och pratsam.

Helt främmande folk kom fram till oss och började prata,de ville veta om vi är från Finland förstås,hörde vår dialekt

Vi är nog så mycket efter i såna saker här,men kanske Finland kommer sakta efter och blir litet öppnare och internationellare.

Det var det för denna gång! kram kerstin

Dina egna kläder plockas i plastkass och dumpas i fotändan av din säng.Anhöriga försöker febrilt läta reda på ansvariga läkaren,för att be att den sjuka skulle få en lugnare plats,att ligga på.Nej,allt är fullt tyvärr...Mannen blir rasande och kräver att hans kära fru måste få det bättre,han hotar,skriker till sist.Krånglig man,vi sätter polisen på dej just,om du inte slutar! han har bestämt sej att om hon inte har ett bättre rum imorron,tar han henne hem och sköter henne själv,samt han tar fotografen och journalisten med och tänker få saken fram i media.Bra gjort,säger jag,är fullt på hans sida,och mitt hjärta brister bara jag tänker på den sjuka.

Hela livet sitt har hon arbetat och betalat skatter i detta land,och här är tacken.Inget värde mera.hon producerar ju ingenting mera.Ligger och väntar och Sjundeå hälsostation skulle kunna brännas,för min del!

Jag är så arg,jag är så sorgsen,jag kan inte begripa,varför hon inte är värd en mänsklig och varm skötsel,den lilla tid hon har kvar.

Jag har varit noga med att inte gå och hälsa på,när jag haft flunssor och dylikt,så jag inte smittar henne med mina bobbor,och nu ligger hon där,och all världens smittosamma människor går där av och an.Inget privat ställe att ligga på.alla glor på dej,när du ligger dödsjuk på din bädd.

Dethär är Finland!  hälsningar Kerstin

ps.ta vara på era nära och kära

Funderade idag hur olika människor det finns,har en vän som har haft svårt i livet,men hon bara går vidare,ingen bitterhet,inte kynisk.bara glad och positiv,konstaterar bara att sånt är livet,onödigt att besvära sej över sånt man inte kan nåt åt.Underbar människa!

Sen andra typen,har alltid fått vad hon vill,barn,hus,man..osv.inga motgångar i livet,men en sån ragata!Gnäller på allt o alla,avundas,har nån nånting bättre skall hon ha det! men är ändå kompis med henne,kanske livet lär henne nångång.Kan också vara i hennes uppväxt tid,hon var den lilla prinsessan som alltid fick som hon ville.Synd.Om henne alltså.Har inte upptäckt the real world ännu!

Livet har sina sidor,och desto äldre jag blir,desto mer uppskattar jag äkta,ärliga människor.Samt att det har hjärtat på plats.(om jag inte skrivit detdär,skulle jag int vara jag)Men kära läsare ta vara om varann,visa respekt och kom ihåg....Man får den andra att göra mera med honung än med citronkram kerstin

Sen blir det resa till Stockholm i morgon kväll med min bästaste väninna.Har verkligen väntat på det! Jag som inte rest utan min man sen jaaaa...kommer inte ens ihåg,det gör nog bara bra åt oss att vara skilda emellanåt. Har blivit lite för mycket av det goda,så att säga.Nu har han ju fått njuta av mitt sällskap,när jag varit hemma,men ändå har han svårt att släppa mej.

har inte sett mitt barnbarn heller på ett tag,jag har så ledsamt efter henne,hennes strålande humör,soliga skratt och hennes sätt att väva mej runt sitt lillfinger.Min mamma har jag också pratat i telefonen med,för vill inte smitta ner henne med nånslags bobbor.Hon kämpar på,min lilla mamma.

Är faktiskt lite spännande att gå på jobb nu,när jag varit så länge borta,men det brukar reda sej,och är glad att ha morgontur,så är man med från dagens början.Mina närmaste kolleger har nog skött vår grupp bra,det är inte tvivel på det.Två unga damer,med sånt hjärta till vad de gör,jag uppskattar dem verkligen.

Sen börjar jag på egen tid,med skrivandet igen,har många tankar med en bok...men det kommer sen.Har fått från flera håll så positiva kommentarer och frågor,om jag inte skulle börja skriva på allvar,så nu vågar jag,efter alla dessa år.Har ju alltid skrivit och ack hur många "böcker" hoppat i sopkorgen...Men nu får det vara för denhär gången.

Kram Kerstin

Är så tacksam för att mamma har en bättre dag.Är tacksam för att jag har en man som orkar sköta hushållet,när jag är sjuk.

Är tacksam för att jag har en vän som gör välgörenhetsarbete,en sak som jag nångång skulle vilja börja med.Är tacksam för att jag igen hittat min kusin tillbaka i mitt liv.

Är tacksam långt bakåt i tiden,tanken hos mina barn,som alltid vållat mej glädje o kärlek.Visst har vi haft våra svåra stunder,med tonåren osv.men vi har alltid haft lyckan att kunna prata sakerna rent.

Vår familj har alltid gjort allt tillsammans,alltid ätit måltiderna tillsammans,jag tror att där är en sak varför vi växt ihop.jag brukar dock ännu bli förvånad över mina döttrars humor o empati,med det kommer de att slippa långt.

Och en hemlighet....döttrarna är nog mycket klokare än sin blåögda,fötterna ibland för högt över jordytan mamma! Men det som gläder mej att jag fått föra vidare till dem fantasin,humorn och empatin,samt tanken att fast det är hur svårt i livet som helst så klarar vi det!

Jag tror att människor ofta gör problem av saker som egentligen från början inte är det.Istället ta en kopp kaffe ,dra andan och tänk efter,hälften av problemet löst!Vi har det ju ändå bra sist och slutligen,eller va?kram kerstin

Gågna året gav mej mycket glädje,blev gudmor ,det är den största äran för mej..Av mina barns företeelser njuter jag alltid och inget fel med gubben heller.Jobbet har gett mej mycket och ångrar inte att jag valt denhär branchen(bättre sent än aldrig).

Sorgen finns med i mitt liv,kan bara se bredvid när mamma kämpar med sin cancer.Den sorgen jobbar jag med och den finns i mej,sällan ger jag utsläpp åt den.En bra vän som jag har,hamnar lyssna på mina funderingar om det,och är tacksam att jag har henne.

Framför detta år hoppas jag,att jag kan utvecklas till en mer empatisk o positiv människa än hittils,jaa,jag vet,det är många som tackat mej för att jag är det,men ändå skulle jag villa mera vara där för andra.Jag känner att jag har mycket att ge ännu,så hoppas jag utvecklas på den fronten.Inom jobbet vill jag också snusa på nya ideèr och tankar,så hoppas man blir "kurssad".

Hoppas alla mina nära o kära har det bra år 2012,det är ändå det som betyder mest.

Kram kerstin