Det har många gånger befriat mej från all världens ångest och skuldkänslor för att jag inte duger....skratta till mej själv och mina fåniga fasoner.jag är ju en människa som fått stå ut med mycket i tiderna,men med åren har jag lärt mej,att ta det lugnt och bry om dej själv också.Som nån sa till mej när jag var ung(bakom ryggen,förstås),jaa det blir nog ingenting av dendär flickan!

Men...jag fick barn,man,hus,olika jobb.Viktigaste är ändå att jag behöll min positiva läggning,empatin växte,förståelsen att allt har sin mening.
När jag äntligen,kunde sluta skämmas,när jag blev ärlig mot mej själv.Visst har jag mina svåra stunder,lägger mej under täcket och gråter,gömmer mej från världen.Ändå stiger jag upp därifrån,inte ensam heller alltid,har en bästa vän,och min familj.Och jaaaa,dom skrattar också till mina fasoner ibland,för jag är innerst inne en liten äventyrslysten,nyfiken,skapande och glad tös.

Du som har det svårt just nu,försök släppa loss...är det sen barndoms traumor,äktenskap,misshandel...det finns alltid hjälp.
Jag har hjälpt mej själv via diskussioner,läst en massa,lyssnat på musik,gått ut i naturen...ja världen är den bästa platsen,sa mitt 3,5 åriga barnbarn häromdagen.Så är det ju! Enkelt.
Igen för att låna min favorit föreläsares ord.Våga släppa loss! Allt behövs inte göras på samma sätt hela tiden,om du inte känner för det!Men nu är det läggdags och sätter fantasin och rulla för natten.
kram kerstin