Idag var jag till pappas grav och tände ett ljus för honom. Konstigt så det ibland blir bara så att nu måste jag slippa till graven.Där är så fridfullt och lugnt,man har tid att tänka.Sen kan jag prata en stund med honom,medan jag krafsar lite om blommorna och så.

Hittade också fasters grav,gav henne en varm tanke.Kom ihåg hennes goda plättar som hon alltid bjöd på när jag var liten.:)

Plättar är nåt som den syskonskaran tyckte om och som var noga hur dom skulle stekas.Min farbror lärde mej plättstekning,alltid smör,tunna med spetskanter.:)

Tänk vilken rikedom jag haft ändå i min barndom,med dessa fastrar och farbröder.De var alla hårda arbetsmänniskor,men barn hade dom alltid tid för.Varma hälsningar Kerstin